The article reviews the book Słowa i zbawienie. Dyskurs religijny w perspektywie filozofii Hilarego Putnama [Words and Salvation: Religious Discourse in the Perspective of Hilary Putnam's Philosophy], by Piotr Sikora.

The human spindle and kinetochore associated complex is required for proper mitotic progression. Extensive studies have demonstrated its important functions in both stable kinetochore-microtubule interactions and spindle checkpoint silencing. We suggest a model to explain how various Ska functions might be fulfilled by distinct pools of Ska at kinetochores. The Ndc80-loop pool of Ska is recruited by the Ndc80 loop, or together with some of its flanking sequences, and the recruitment is also dependent on Cdk1-mediated Ska3 phosphorylation. This pool seems (...) to play a more important role in silencing the spindle checkpoint than stabilizing kinetochore-microtubule interactions. In contrast, the Ndc80-N-terminus pool of Ska is recruited by the N-terminal domains of Ndc80 and appears to be more important for stabilizing kinetochore-microtubule interactions. Here, we review and discuss the evidence that supports this model and suggest further experiments to test the functioning mechanisms of the Ska complex. The human spindle and kinetochore associated complex plays essential functions in proper mitotic progression by promoting stable kinetochore-microtubule interactions and spindle checkpoint silencing. We propose that “distinct pools” of Ska—the Ndc80-loop and Ndc80-N-terminus pools—might fulfill these various functions. (shrink)

Articles chiefly on Vedic themes and Indic philosophy; most previously published.

Książka stanowi interdyscyplinarną refleksję nad problemem odmienności w kulturze. Składa się z pięciu części, w których oświetlone zostały różne oblicza odmienności oraz konteksty, w jakich się ona objawia: etniczny, historyczny, lingwistyczny, religijny, artystyczny oraz społeczny. Atutem książki jest szerokie spojrzenie na problem odmienności, co potwierdza nośność znaczeniową tej kategorii konceptualnej, a także otwiera nowe horyzonty analiz oraz refleksji.

Według tradycyjnych standardów, nauka powinna być wolna od wartościowań i perswazji, a w swej formie dążyć do beznamiętnego, obiektywnego opisu. Takich kryteriów nie da się jednak utrzymać szczególnie w naukach humanistycznych czy społecznych, operujących językami naturalnymi. Języki te obfitują bowiem w wyrażenia nacechowane emocjonalnie i oceniające, co sprawia, że nie mogą być wolne od perswazji. Perswazyjność języka należy do specyfiki nauk humanistycznych i nie jest zjawiskiem negatywnym. Jednakże świadome przedstawianie argumentacji i definicji perswazyjnych jako czystego opisu stanowi, z punktu widzenia (...) reguł metodologicznych, praktykę zasługująca na ocenę negatywną. Szczegółowa analiza i interpretacja popularnonaukowej książki pt. Płeć Mózgu, których dokonuję w niniejszym tekście, ujawniają zastosowane w niej liczne zabiegi perswazyjne. Autorzy świadomie posługują się nimi w celu przekonania odbiorcy do określonego światopoglądu, zaś powołanie się na autorytet nauki (tj. przyrodoznawstwa) ma uwiarygodnić ich stanowisko. Ten kontrowersyjny zabieg posiada nie tylko wymiar metodologiczny (wyznaczenie standardów literatury popularnonaukowej), ale także moralny, związany jest bowiem z odpowiedzialnością popularyzatorów nauki, którzy mogą wprowadzić czytelnika w błąd. (shrink)

The selection of papers in the 6th Volume of the ESPES journal focusus on the development, analyses and critique of Arnold Berleant’s ideas on aesthetic engagement, social aesthetics, negative aesthetics, and environmental aesthetics. These issues are aproached by researchers from various continents showing the inspirational potential of Berleant’s perspective, inviting metaphors, opening paths for individual developmet in the field of art philosophy and aesthetics.

Scientists, humanists, and art lovers alike value art not just for its beauty, but also for its social and epistemic importance; that is, for its communicative nature, its capacity to increase one's self-knowledge and encourage personal growth, and its ability to challenge our schemas and preconceptions. However, empirical research tends to discount the importance of such social and epistemic outcomes of art engagement, instead focusing on individuals' preferences, judgments of beauty, pleasure, or other emotional appraisals as the primary outcomes of (...) art appreciation. Here, we argue that a systematic neuroscientific study of art appreciation must move beyond understanding aesthetics alone, and toward investigating the social importance of art appreciation. We make our argument for such a shift in focus first, by situating art appreciation as an active social practice. We follow by reviewing the available psychological and cognitive neuroscientific evidence that art appreciation cultivates socio-epistemic skills such as self- and other-understanding, and discuss philosophical frameworks which suggest a more comprehensive empirical investigation. Finally, we argue that focusing on the socio-epistemic values of art engagement highlights the important role art plays in our lives. Empirical research on art appreciation can thus be used to show that engagement with art has specific social and personal value, the cultivation of which is important to us as individuals, and as communities. (shrink)

I sitt berömda bevis för tidens overklighet påstod McTaggart att det sätt händelser tycks skifta position i tiden från framtid till nutid och till förfluten tid, innebär en motsägelse. Vad McTaggart egentligen menade har varit föremål för en livlig debatt ända sedan beviset först publicerades 1908. Beviset består av två delar. I den första argumenterar McTaggart för att ingenting kan förändras förutom genom att övergå från framtid till förfluten tid. I den andra argumenterar han för att en sådan övergång innebär (...) en motsägelse och att det därför inte kan finnas någon förändring överhuvudtaget, vilket i sin tur innebär att det heller inte finns någon tid. De flesta filosofer är i dag eniga om att McTaggart har fel, men oeniga om på vilket sätt han har fel. Olika filosofer förkastar olika delar av beviset, beroende på om de har vad som kallas en A- eller B-uppfattning av tiden. De som har en A-uppfattning förnekar att tid förstådd som övergång från framtid till förfluten tid är motsägelsefull. De som har en B-uppfattning förnekar att en övergång från framtid till förfluten tid är nödvändig för förändring, men håller med om att sådan övergång är motsägelsefull. Det är min uppfattning att denna oenighet beror på att McTaggarts argument från första början blivit missuppfattat, av både A- och B-teoretiker. Av någon anledning har det alltid betraktats som ett självständigt argument, ett som är oberoende av det ontologiska system McTaggart förespråkade. Jag föreslår ett nytt sätt att förstå hur han menade att tiden är motsägelsefull. Ett sätt som tar hans ontologiska system som utgångspunkt. (shrink)

Figurativity has attracted scholars' attention for thousands of years and yet there are still open questions concerning its nature. Figurativity and Human Ecology endorses a view of figurativity as ubiquitous in human reasoning and language, and as a key example of how a human organism and its perceived or imagined environment co-function as a system. The volume sees figurativity not only as embedded in an environment but also as a way of acting within that environment. It places figurativity within an (...) ecological context, and approaches it as a phenomenon which cuts across bodily, psychological, linguistic, social, cultural and natural environments. Figurativity and Human Ecology will appeal to those interested in the analysis of the all-encompassing creativity of the human mind and in the methodological difficulties associated with the study of cognition. (shrink)