The arrival of the digital technology in the documentary has changed the existing modes of production, distribution and reception. Some film scholars see the digital as a threat to indexically-­based photographic realism and believe that this feature is neglected or lost in the digital image. New media and technological changes have always been quickly embraced by documentary filmmakers from the early days till today since they provide more possibilities in filmmaking and also invite the users to be more active. New (...) media documentary comes out as a result of the interplay of different media and new technologies, but that does not necessarily lead to the crisis of representation, and the use of digital technologies is less radical and threatening to the nature of cinema than it was first voiced in scholarship. (shrink)

Den moralfilosofiska traditionen har sina begränsningar. De frågor som stått i centrum för den moralfilosofiska diskussionen har ofta varit helt andra än de som människor i det praktiska livet har uppfattat som centrala moraliska problem. En viktig begränsning är att moralfilosofin, liksom beslutsteorin, nästan uteslutande har handlat om hur man hanterar välavgränsade problem där handlingsalternativen är givna. I det verkliga livet löser vi ofta moraliska problem genom att finna på nya handlingsalternativ, som inte fanns med från början.1 En annan begränsning (...) är att moralfilosofin till allra största delen har handlat om situationer där konsekvensen av de olika handlingsalternativen är välkänd. I det praktiska livet är det annorlunda. Vi vet sällan med säkerhet vad som kommer att bli följden av de olika alternativ som vi väljer mellan. Man kan också uttrycka detta så att moralfilosofin i huvudsak rör sig i en tänkt deterministisk värld, där man inte behöver räkna med någon slump. Detta är aningen märkligt mot bakgrund av det oerhörda genomslag som sannolikhetstänkande och på senare år även kaos har fått inom andra vetenskapsområden. Det finns naturligtvis förklaringar till detta moralfilosofins kvardröjande i en äldre världsbild. Redan i det deterministiska fallet uppstår svårhanterliga problem som man gärna ger sin odelade uppmärksamhet. Dessutom finns det en särskild disciplin, beslutsteorin, som behandlar beslut under risk och osäkerhet. Man har i allmänhet tänkt sig ett slags arbetsfördelning, där problemen med risk och osäkerhet utelämnas i moralfilosofin för att i stället hanteras inom beslutsteorin med rena rationalitetsprinciper (dvs. utan att moraliska principer är inblandade). Enligt min mening är denna arbetsfördelning inte hållbar. Betrakta t ex osäkerheten om hur klimatet kommer att förändras med nuvarande utsläppstrender för växthusgaser. Denna osäkerhet ger upphov inte enbart till ett problem om rationellt beslutsfattande utan också till moraliska problem.. (shrink)

I sitt berömda bevis för tidens overklighet påstod McTaggart att det sätt händelser tycks skifta position i tiden från framtid till nutid och till förfluten tid, innebär en motsägelse. Vad McTaggart egentligen menade har varit föremål för en livlig debatt ända sedan beviset först publicerades 1908. Beviset består av två delar. I den första argumenterar McTaggart för att ingenting kan förändras förutom genom att övergå från framtid till förfluten tid. I den andra argumenterar han för att en sådan övergång innebär (...) en motsägelse och att det därför inte kan finnas någon förändring överhuvudtaget, vilket i sin tur innebär att det heller inte finns någon tid. De flesta filosofer är i dag eniga om att McTaggart har fel, men oeniga om på vilket sätt han har fel. Olika filosofer förkastar olika delar av beviset, beroende på om de har vad som kallas en A- eller B-uppfattning av tiden. De som har en A-uppfattning förnekar att tid förstådd som övergång från framtid till förfluten tid är motsägelsefull. De som har en B-uppfattning förnekar att en övergång från framtid till förfluten tid är nödvändig för förändring, men håller med om att sådan övergång är motsägelsefull. Det är min uppfattning att denna oenighet beror på att McTaggarts argument från första början blivit missuppfattat, av både A- och B-teoretiker. Av någon anledning har det alltid betraktats som ett självständigt argument, ett som är oberoende av det ontologiska system McTaggart förespråkade. Jag föreslår ett nytt sätt att förstå hur han menade att tiden är motsägelsefull. Ett sätt som tar hans ontologiska system som utgångspunkt. (shrink)

Artikeln är en översikt av den tysk-judiska invandringen till Sverige från 1770-talet och framåt. Till en början skedde invandringen till stor del i form av kedjemigration från Mecklenburg. Många i pionjären Aaron Isaacs släktkrets invandrade, likaså i släktkretsen kring hans kompanjon Abraham Aaron. Under 1800-talet fortsatte frivilliginvandringen men nu i mindre form av kedjemigration och med mer differentierad geografisk bakgrund än tidigare. Så småningom kom invandringen från Tyskland numerärt att överflygas av den så kallade östjudiska invandringen; av de judar som (...) bodde i Sverige 1880 var bara åtta procent födda i Tyskland och 1920 mindre än fem procent. Många tysk-judiska invandrare vid denna tid, såsom bankmannen Louis Frænckel, gjorde betydelsefulla insatser i det svenska industriundret. Trots den restriktiva invandringspolitiken på 1930-talet kom ett antal tysk-judiska flyktingar till Sverige, såväl individuellt som genom särskilda kvoter. Många blev betydande aktörer i olika sektorer av samhället, och några blev internationellt kända namn som författaren och Nobelpristagaren Nelly Sachs och kärnfysikern Lise Meitner. Många flyktingar fick dock inte arbete som motsvarade deras utbildningar. Bland ”1945 års räddade” fanns tämligen få från Tyskland. (shrink)

När är det befogat att tillskriva mening (betydelse) till beteenden? I början av 2001 presenterade en av Stockholms gratistidningar en artikel om det så kallade kroppsspråket. Rubriken var "Kroppen ljuger inte". Ämnet för artikeln var egentligen den evidens som en persons gester och kroppshållning ger om hennes sinnestillstånd eller personlighet ("självsäker", "stressad", "osäker", "nervös", "ljuger", "arg", "manipulativ", "spänd" eller "misstänksam"). Enligt artikeln är dessa gester och kroppshållningar inte avsedda att ge andra information om ens inre tillstånd. De är alltså inte (...) kommunikativa. Likafullt ger de sådan information, ibland kanske mot personens egen önskan. Trots det beskrivs de som semantiskt meningsfulla: "Varje min och rörelse kan tolkas symboliskt". (shrink)