Research into spirituality and its impact on the work environment has been bourgeoning. In an attempt to explore the role of Islamic spirituality in the workplace, this study examines the influence of Islamic spirituality on job satisfaction and organisational commitment through work ethics. Data are obtained by an online Likert-scaled questionnaire survey based on one thousand Muslim employees from various economic sectors in Indonesia and analysed through structural equation modelling (SEM). The findings demonstrate that Islamic spirituality positively influences job satisfaction (...) and organisational commitment as two dimensions of work attitudes and that work ethics mediate that influence. There is also evidence that job satisfaction positively influences organisational commitment, but work ethics does not moderate that influence. The findings related to the role of work ethics, which mediates the effect of Islamic spirituality on job satisfaction and organisational commitment, can be considered the contribution of this study. (shrink)

AimTo examine the views of Guinean lay people and healthcare providers regarding the acceptability of HCPs’ refusal to provide care to Ebola patients.MethodFrom October to December 2015, lay people and HCPs in Conakry, Guinea, were presented with 54 sample case scenarios depicting a HCP who refuses to provide care to Ebola patients and were instructed to rate the extent to which this HCP’s decision is morally acceptable. The scenarios were composed by systematically varying the levels of four factors: the risk (...) of getting infected, the HCP’s working conditions, the HCP’s family responsibilities and the HCP’s professional status.ResultsFive clusters were identified: 18% of the participants expressed the view that HCPs have an unlimited obligation to provide care to Ebola patients; 38% held that HCPs’ duty to care is a function of HCPs’ working conditions; 9% based their judgments on a combination of risk level, family responsibilities and working conditions; 23% considered that HCPs do not have an obligation to provide care and 12% did not take a position.ConclusionOnly a small minority of Guinean lay people and HCPs consider that HCPs’ refusal to provide care to Ebola patients is always unacceptable. The most commonly endorsed position is that HCPs’ duty to provide care to Ebola patients is linked to society’s reciprocal duty to provide them with the working conditions needed to fulfil their professional duty. (shrink)

Les frontières sont aussi ontologiques. En modifiant les frontières ontologiques de la pensée cartésienne, Newton parvient à construire son propre système métaphysique, propédeutique à l'intégration de la loi de la gravitation en physique. Contre Descartes qui réduisait le corps à l'étendue, Newton trace une irréductible frontière entre l'espace et le corps : absolutisant le premier, déréalisant le second, et réhabilitant la notion de vide que Descartes avait rejetée, il neutralise ainsi deux problèmes fondamentaux qui sont d'une part, la relativité du (...) mouvement des corps, et, d'autre part, l'inconsistance ontologique de ces derniers. C'est ainsi qu'il esquisse un nouveau Cosmos, où la loi de la gravitation peut prendre sens. Ce problème travaillé des frontières permet de penser autrement la pensée contemporaine. (shrink)

Différents spécialistes (historiens de l'art, philosophes et linguistes) analysent et questionnent les rapports à l'image, au sens et à l'art, à partir d'un regard occidental tourné vers la Chine. Il s'agit notamment d'étudier les facteurs linguistiques et socioculturels déterminant les processus de mise en forme esthétique de l'oeuvre d'art. Parmi ces processus, la sensibilité, le langage, l'espace et le temps de l'oeuvre d'art sont traités selon différentes perspectives historiques et disciplinaires. En définitive, comment le langage artistique permet-il de représenter ce (...) qui n'a point de figure? (shrink)

Le recueil d'études Contempler l'infini invite le lecteur à étudier la fonction de l'acte contemplatif dans son rapport à l'espace et au temps, en s'interrogeant notamment sur la valeur et la portée épistémiques de cet acte (d'un point de vue mathématique, philosophique, phénoménologique, esthétique, artistique, linguistique et poétique) lorsqu'il se détermine en relation à une réalité représentée comme "infinie" (Dieu, âme, cosmos, etc.). Ce livre est conçu dans un contexte éminemment interdisciplinaire, l'objectif étant de comprendre comment cette articulation subtile des (...) deux concepts peut être abordée selon des méthodologies et des lexiques très différents mais bien souvent complémentaires sur le plan épistémologique. Le recueil regroupe les études et les réflexions des chercheurs français et hongrois de différentes spécialités (mathématiques, philosophie, esthétique. phénoménologie, théologie, linguistique et littérature). (shrink)

Om människan någon gång kommer att få förmågan att skapa nya livsformer, hur kommer det att påverka livets värde? Detta är en fråga som kan vara en källa till oro när man diskuterar konstgjort liv, men är oron befogad? I ett försök att svara på den frågan kommer jag att gå igenom några möjliga skäl till varför förmågan att skapa konstgjort liv skulle hota livets värde, och se om de verkligen ger oss skäl att oroa oss.

Det er eit uttalt mål å gjøre grunnskulelærarutdanninga forskingsbasert. I det dominerande tankemønsteret i grunnskulelærarutdanninga er det konstruert ei motsetning mellom vitskapleg kunnskap og erfaringskunnskap. Vitskapleg kunnskap vert skildra som noko positivt, medan erfaringskunnskap får ei negativ omtale. Dette filosofiske essayet vil framskrive ei re-oppfatning av denne dikotomien. Målet med arbeidet er å redusere dikotomien mellom desse to kunnskapsformene og vise ei forståing som er meir jambyrdig, og som samlande kan bli kalla for lærarens levande kunnskap. Teorien om levande (...) kunnskap tar utgangpunkt i mennesket si heilskapande erkjenningsevne. Mennesket sin kognitive kapasitet inneheld både rasjonelle, etiske, emosjonelle og motoriske erkjenningar. Eit avgjørande aspekt med den levande kunnskapen er lærarens etiske- emosjonelle kunnskap og sensibilitet i tillegg til den logisk rasjonelle evna. (shrink)

Som de första vetenskapliga tidskrifterna brukar man räkna den franska Journal des Sça- vants och den engelska Philosophical Transactions, som båda började ges ut år 1665. Redan under dessa tidskrifters första årtionden skaffade sig redaktörerna vanan att ta hjälp av experter inom olika områden med att granska manuskript. Detta system har sedan dess kommit att utvecklas och systematiseras, och kallas med en svåröversättlig engelsk term ”peer review”. Termen anger att manuskripten granskas av experter inom sitt specialområde. Dessa experter, som kallas (...) ”referees” (referenter) är författarens kolleger inom respektive specialitet, men behöver inte alls vara mer kunniga eller erfarna än författaren själv. Systemet med referentgranskning har ofta kritiserats, men ingen har funnit något bättre sätt att kvalitetsgranska vetenskapliga arbeten än att lämna ut granskningen till experter inom respektive område. (shrink)

I denna artikel kommer jag att ge en översikt över olika argument som ger stöd för slutsatsen att biologisk mångfald per se är värdefullt och bör bevaras. Ett vanligt argument vilar på premissen att biologisk mångfald har egenvärde, men premissen är svår att göra rimlig och får lätt kontraintuitiva följder. Utöver det kommer jag även att kritiskt granska instrumentella värden, relationella värden, och vad som här kallas ’miljöspecifika’ värden. I den sistnämnda kategorin ingår begrepp som naturlighet och naturvärde. Dessa definieras (...) ofta med ’frånvaro av avsiktlig mänsklig påverkan’ som ett nödvändigt villkor. Det kan finnas goda skäl att nyansera såväl instrumentellt värde som definitionen av naturvärde för att tillåta mänsklig påverkan som främjar biologisk mångfald utan att en värdeminskning sker. (shrink)

I sitt berömda bevis för tidens overklighet påstod McTaggart att det sätt händelser tycks skifta position i tiden från framtid till nutid och till förfluten tid, innebär en motsägelse. Vad McTaggart egentligen menade har varit föremål för en livlig debatt ända sedan beviset först publicerades 1908. Beviset består av två delar. I den första argumenterar McTaggart för att ingenting kan förändras förutom genom att övergå från framtid till förfluten tid. I den andra argumenterar han för att en sådan övergång innebär (...) en motsägelse och att det därför inte kan finnas någon förändring överhuvudtaget, vilket i sin tur innebär att det heller inte finns någon tid. De flesta filosofer är i dag eniga om att McTaggart har fel, men oeniga om på vilket sätt han har fel. Olika filosofer förkastar olika delar av beviset, beroende på om de har vad som kallas en A- eller B-uppfattning av tiden. De som har en A-uppfattning förnekar att tid förstådd som övergång från framtid till förfluten tid är motsägelsefull. De som har en B-uppfattning förnekar att en övergång från framtid till förfluten tid är nödvändig för förändring, men håller med om att sådan övergång är motsägelsefull. Det är min uppfattning att denna oenighet beror på att McTaggarts argument från första början blivit missuppfattat, av både A- och B-teoretiker. Av någon anledning har det alltid betraktats som ett självständigt argument, ett som är oberoende av det ontologiska system McTaggart förespråkade. Jag föreslår ett nytt sätt att förstå hur han menade att tiden är motsägelsefull. Ett sätt som tar hans ontologiska system som utgångspunkt. (shrink)

Supercommentary on Anuvyākhyāna, verse commentary by Madhva, 13th cent., on Brahmasūtra by Bādarāyaṇa, representing Dvaita point of view; with twenty five supercommentaries : Nyāyasudhābindu by Vijayindratīrtha ; Parimaḷa by Rāghavendratīrtha ; Vāgvajra by Pādarājatīrtha ; Gurvarthadīpikā by Vādirājatīrtha ; Ṭippaṇī by Yadupatyācārya ; Vākyārthavivr̥ti by Vaṃśapallī Śrīnivāsācārya ; Ānanda by Galagalī Narasiṃhācārya ; Vivr̥ti by Kambālūru Rāmacandratīrtha ; Ṭippaṇī by Śrīnidhitīrtha ; Vākyārthacandrikā by Vidyādhīsatīrtha ; Śeṣavākyārthacandrikā by Pāṇḍuraṅgī Keśavācārya ; Vākyārtharatnamālā by Pāṇḍuraṅganarasiṃhācārya ; Sudhāvivr̥tti by Satyavrtatīrtha ; Rasakūlaṅkaṣa by (...) Kuṇḍalagiriācārya ; Durghaṭavākyārthavicāra by Satyanāthatīrtha ; Ṭippaṇī by Viṭṭhalabhaṭṭa ; Rasarañjanī by Viṣṇutīrtha ; Laghurasarañjanī by Aḍavī Kr̥ṣṇācārya ; Caṣaka by Mannārī Kr̥ṣṇācārya ; Upasparśa by Erī Bālācārya ; Kāśī ṭippaṇī by Kāśī Ācārya ; Guḍhakar̥trkā by Gudhakaratr̥kācārya ; Pradīpa by Pradīpakāra ; Ṭippaṇī by Pāndhrī Śrīnivāsācārya ; Huggi by Kallāpūra Satyādhirājācārya. (shrink)